Nu börjas det... Hittade en rolig utmaning hos Knaada, göra ett inlägg varje dag i 30 dagar med given rubrik och javisst, varför inte liksom?

Dag 1 Presentera mig själv...

Vem är då Yrla? Ja, ett artistnamn lite bättre än Stjärno som jag använde mig av som 6 årig trollkarl... Namnet Yrla kommer från en tvserie som gick på 90-talet som säkert de flesta 70-talister känner igen - Ebba och Didrik. Didrik blir kär i en äldre tjej som heter Yrla och skriver en sång till henne; Yrla virvla virvelflicka... och det där fastnade hos mig, så när jag behövde ett chattnamn till gamla goda Lunarstorm så blev det Yrla och sedan har det hängt kvar...

Bakom Yrla gömmer sig en 35 år ung 2 barnsmamma som bor i ett rött litet hus i Siljansbygden, Dalarna. Det är nu, men hur hamnade jag här???

Här är jag...året var 1975, platsen en lägenhet i Hageby, Norrköping där jag bodde med min mamma och pappa... Jag minns inte så mycket från den här tiden, det första jag kommer ihåg är först 3 år senare när pappa och jag väntade hem mamma och nya bebisen lillasyster från BB och vi bakade sockerkaka till dem. Då hade vi flyttat och bytt lägenheten mot ett gammal hus täckt med eternitplattor i Skärblacka - Sveriges Jamaica.

Här växte vi upp söstra mi och jag... vårt hus låg precis vid skogen så där lekte vi och byggde kojor och lekte trollfamilj och Star Wars... för det mesta glada och soliga minnen...

Pappa tränade ungdomar i friidrott så det föll sig väldigt naturligt att syster och jag också började träna. Här springer jag terräng, men annars hoppade jag mest höjdhopp och senare koncentrerade jag mig på spjut. Friidrotten har gett mig vänner och resor och möten som jag nog aldrig hade fått annars...

Skolan... japp... ett kapitel som jag helst vill hoppa över - men allt är inte roligt här i livet. Jag är en sådan som strukit längs med korridorväggar för att försöka gömma mig, jag är en som vet hur det känns att bli muggdoppad, en som låst in sig på toa hela rasten bara för att få vara ifred en liten stund...

Mobbing, övergrepp och utfrysning - självklart har det påverkat vem jag är och vilka val jag har gjort i livet... men på något märkligt sätt så vill jag nu - när jag genomlevt all skit - inte vara utan den för den har gjort mig stark och till den för det mesta glada tjej som jag är idag.

Efter 9an så läste jag Samhällsvetenskaplig, mest för historians skull, men också för att jag inte riktigt vågade söka den linje jag ville - teaterlinjen som då fanns flera mil hemifrån. På Läroverket kunde jag för första gången vara mig själv och jag träffade vänner som jag fortfarande har kvar... framförallt så hittade jag Pappa Bus där - men det dröjde innan vi blev ett par...

Sista året på Samhäll var inget kul... då fick jag nys om att det skulle starta estetlinjer med bland andra teater inriktning - perfekt! Jag hoppade av och sökte på vinst och förlust och kom in! De bästa åren, oj oj oj vad roligt vi hade! Och vad slitigt det var! Tanten Grön... Mamma Blå... bästa bästa vännerna! :)

Efter student kalajs så väntade yrkeslivet och jag lyckades få praktikplats på Östgötateatern som regiassistent. Där fick jag prova på lite allt möjligt och det slutade med en fast anställning som sufflös. Långa veckor och aldrig lediga helger blev till sist trist, speciellt sedan Pappa Bus och jag tagit vårt förnuft till fånga och blev ett par... Han var klar med sin utbildning och vi började fundera på vart vi skulle ta vägen i världen...

Gotland... har alltid haft en stoor plats i mitt hjärta, vi har spenderat många semestrar på öin och min farfar är född där... Pappa Bus fick nys om ett jobb där för honom och jag hade sedan barnsben drömt om att bli arkeolog - IndyAnna he he... Så vi tog fokus på Visby och packade bilen full och for på semester och kände oss för...

Den resan slutade med förlovning och ett liv tillsammans - men inte på Gotland, vi hamnade istället i Dalarna där Pappan fick ett toppenjobb och jag började plugga historia på distans. Dalarna var ett blankt blad för oss och vi kände inte många här... så började jag läsa till förskolelärare på Högskolan Dalarna...

Det slutade i sjukskrivning och många möten med underbaraste psykologen på vårdcentralen - det förflutna kom ikapp mig, mobbingen och övergreppen, jag klarade knappt att ta mig ur sängen en period. Mycket slit gav lön för mödan och nu har jag släppt det där, det finns kvar som en del av mig, men det pockar inte på uppmärksamhet längre...

Så gifte vi oss... och en månad efter bröllopet kom Pappa Bus hem och sa att han fått sparken för att företagets ägare ville avveckla och prova något nytt. Valet och kvalet - vart skulle vi ta vägen? Vi fick erbjudande att ta över firma med kunder och gott rykte, så det gjorde vi!

Då var det dags att köpa hus! Vi letade ett tag och var och tittade lite, men näää... Så en dag ringde en granne som nyligen köpt hus i byn och tipsade oss om huset ovanför deras som stod tomt. Vi var och tittade och trots att tapeterna var från -74 och det låg heltäckningsmattor i alla rum så kunde vi inte låta bli! Det var vårt kråkslott!

När väl den värsta renoveringen var klar, så kom Lilleman Bus och talade om att han växte i min mage. Graviditetsdiabetes och högt blodtryck och havandeskapsförgiftning och inlagd på sjukhuset i 2 veckor, sedan var det dags och ett kejsarsnitt senare var lillbuset här!

2 400 gram och 47 cm liten låg han där och bara var underbarast i hela världen!

Och så var det dags igen... samma resa med graviditetsdiabetes och förmodad havandeskapsförgiftning, men denna gång en JÄTTEbebbe och ännu ett kejsarsnitt... i mars kom Klimpen och jag blev dubbel kejsarinna!

4700 gram och 53 cm lång och bara gosigaste gullungen i hela världen!

Japp... så här är jag nu... 35 år, mamma till 2, fru och livskamrat, moster, syster, dotter, vän och människa... :)

Imorgon... Min första kärlek... ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Pappa Bus var och fyndade lite på Clas Ohlson, lite hyllor till storstädningen av förrådet, lite lådor OCH min nya älskling!    Fin va! Man kan göra etiketter med ramar och skuggor och oj vad bra den är!!! Nu är det bara att organisera ...

Nu var det ett tag sen, igen... god jul var det senaste inlägget och ja, det var ju ett tag sedan (fast jag har inte hunnit med att städa bort julen i huset än). Till mitt försvar (hehe) så har jag varit skadad, Lilleman Bus tyckte att mitt ben ...

    GOD JUL!   Jul lugnet har lägrat sig hemma hos Yrla, tomten hittade hit igår kväll med alla klapparna så när Lilleman Bus vaknade imorse låg de där och väntade... Granen kläddes igår kväll av Lilleman Bus och Pappa Bus, vi kör plast...

   Han kommer emot mig med munnen lite halvöppen si så där... dregglet rinner nedför hakan och under näsan, precis ovanför överläppen, väntar 2 fina snorsniglar från senaste veckans förkylningsomgång... Jag håller i den lilla kroppen och tar emot ...

Ett ögonblick... tog det att raka bort Lilleman Bus rufset - å mamma bus sparade 200 kronor minst! :)    Ja, han fick en glass för han var så duktig å satt still nästan hela tiden :)    Sötnosen :) ...